Om Investeringar i Småskogbruket

Jag får då och då uppmaning från Facebooks administratörer att göra något inlägg för de som läser min sida och göra den mer intressant. Den här skrivningen hittade jag i mina samlingar, när jag nu flyttade. Jag vet inte om jag använt eller publicerat den tidigare. Den är nog skriven någon gång i mitten av 80-talet. Men när jag läser igenom den tycker jag den fortfarande är aktuell. Jag har kompletterat den något med hänsyn till utvecklingen inom vissa områden. Jag tar gärna emot synpunkter och motargument på innehållet. Generellt kan man nog säga att man investerar för mycket i maskiner och utrustning i småskogsbruket, liksom troligen också i det jordbruk, som ofta är kombinerat med skogen. Men variationen är stor och de finns de som borde skaffa sig nyare, bättre och säkrare utrustning, samtidigt som de finns brukare, som köper på sig alldeles för många och dyra maskiner. Man undrar ibland hur de övervägt köpet och om det gjorts några kalkyler och i så fall vilken räntenivå som använts. Ofta kan orsaken vara att de vill undvika för hög beskattning på vinst ett visst år, men då finns det andra möjligheter att jämna ut beskattning över en period. Som skogsägare bör man först fundera på vad man skall använda sin arbetstid till och vilket kan ge bästa timersättningen. Ibland kan skogen ge bättre ersättning än både jordbruket eller ett externt arbete. Men av hävd brukar jordbruket prioriteras och åt skogen ägnas den tid som blir över. Men det kan kanske vara ekonomiskt bättre att lägga om eller arrendera ut jordbruksdelen, än att investera i dyra jordbruksmaskiner. Det kan också vara mer lönsamt att ta ledigt i ett externt jobb och göra skogsarbetet själv än att anlita externa utförare. När man gjort alla beräkningar och överväganden och kommit fram till hur mycket tid man kan ägna åt skogen, så bör man räkna på vilka arbeten, man kan utföra med rimliga investeringar i maskiner och utrustning, vilka som är lätta att utföra och kräver måttliga insatser i utbildning och vana. Det innebär ofta att skogsvårdsarbete, som plantering, röjning, gödsling, dikesrensning m m bör man först ägna sig åt. Men det kan ju vara skogsägare, som är teknikintresserade och kunniga på att snabbt lära sig köra maskiner. Genom samverkan och arbetsbyte med andra skogsgrannar, kan man då investera i lämplig maskin och arbeta med den på sin egen och grannarnas skog och därmed få tillräckligt underlag för att få maskinarbetet lönsamt. Även om man nu är s.k. trottoarbonde eller har full sysselsättning i arbete utanför gården, så bör man skaffa sig en miniutrustning, för att klara enklare skogsvårdsarbete och upparbetning av stormfällda och snöbrutna träd. Sådana arbeten blir ofta mycket dyrare att ta på entreprenad än att utföra dem själv eller tillsammans med familjemedlemmar. Sådan utrustning är billig att skaffa och även om användningstiden per år är låg så är de lönsamma ha tillgängliga om något händer med skogen, som kräver relativt snabba insatser. För plantering och hjälpplantering bör det därför finnas planteringsrör, hacka och väska att bära plantorna i. För röjning bör man i första hand ha en röjningskniv för att kapa toppen på konkurrenter till de utvalda huvudstammarna på en röjningsyta (se kapitlet om röjning i boken Skogsskötsel -alternativ). Har man mycket röjningsarbete att utföra kan det löna sig med att anskaffa lämplig röjningsmotorsåg. Den kan då också med tillsatsutrustning användas för nödvändiga mindre markberedningsarbeten före plantering. För dikesrensning och reparation av vägskador bör man ha några lämpliga spadar och hackor. För gödsling av ett mindre slutavverkningsbestånd av god kvalite kan behövas en plastpulka och en cementskyffel (se boken Skogsskötsel – alternativ).En eller ett par motorsågar bör finnas tillgängliga och användbara om man råkar ut för enstaka snöbrott eller vindfällen. Därför bör man också ha gått kurs i att hantera motorsågen i både fällnings- och upparbetningsarbete. Vid större stormfällningar eller snöbrott bör man överväga att ta hjälp med upparbetningen av professionella skogsarbetare/entreprenörer. Till motorsågsarbetet skall man skaffa sig rejäl skogsutrustning i form av lämpliga kläder och skyddsutrustning, såsom skyddsskor, byxor med kedjeskydd, hjälm med visir och hörselskydd och skyddshandskar. Men även lämpliga underställ, huggarblus och strumpor. Om man även skall arbeta med fällning och upparbetning i gallringar, slutavverkning, fröträdsställningar och hemvedshuggning bör man ha fällningshjälpmedel och mätutrustning. Ser man nu när man planerat för att utföra dessa skogsvårdsarbeten, att man har tid över för att utföra mera skogsarbete, som transporter av virket, blir det att överväga investeringar i lämplig transportutrustning. Den kan ibland också bli nödvändigt, då det är svårt att anlita hjälp för skogstransporterna, eller det blir orimligt dyrt för små kvantiteter. När man då skall fundera och kalkylera på vilka maskiner man skall skaffa för virkestransporten, bör man också tänka på om de kan användas för andra ändamål på fastigheten eller övriga uppkommande arbeten. På en kombinerat jord- och skogsbruk finns i allmänhet redan lantbrukstraktor. Mindre lantbrukstraktor kan också anskaffas till rimligt pris. Har man lättframkomlig skogsmark i terrängklass 1 och 2 kan lantbrukstraktorn lätt användas. Om endast enstaka stockar skall transporteras ut ur skogen är den billigaste utrustningen till traktorn en bom i hydraullyften. Om delar av terrängen är svårframkomlig för traktorn är en vinsch, som drivs av kraftuttaget en bra utrustning. Med den kan man vinscha in timmerstockar eller träddelar till traktorn för att haka på i bommen och transportera ut lasten till avlägg för upparbetning eller upplägg. Har man tid för att köra i gallringar eller behöver köra hem ved till gården är en enkel skogsvagn med linkran nästa steg i investeringen. När man sedan fortsätter i investeringstrappan med om man skall skaffa sig boggievagn och griplastare eller en kvistare/kapare att montera på lantbrukstraktorn, kan man fundera ock kalkylera över hur mycket effektivare och lättsammare arbetet blir från tidigare investeringsnivå och om det är en lönsam investering. Man skall också vara medveten om att köra en större boggievagn och griplastare fodrar mer utbildning och träning och att det tar tid att komma upp i produktivitet. För att gå upp ytterligare i investeringsnivå, bör någon på gården, för det första vara tekniskt intresserad och kunnig på att köra och reparera maskiner och planera för att ha dem i arbete på sin egen och grannars skog större delen av vinterhalvåret. Man bör också gå utbildning, särskilt om man skaffar sig en skördare Man bör också vara medveten om att det tar tid att bli en van maskinförare och att det kan bli en ganska lång startperiod varje år innan acceptabel produktivitet och kvalitet i arbetet nås. Det blir ofta mycket skador i början med stensågning mm. De blir också mer skador på träden och i terrängen med ovana förare. För att undvika skador lämnar ofta en ovan förare efter sig långa stubbar eller också går fällningsarbetet långsamt. För en nybörjare i skotarkörning är ofta griplastarhanteringen ett stort problem, innan anständig produktivitet nås. Sammanfattningsvis kan rådet som ges till småskogsägare vara att undvika att köpa skördare och större skotare, även om man tycker att maskinerna är billiga och man har pengar kvar i plånboken eller vill undvika för hög beskattning på resultatet ett visst år. Ta då hellre avverkningsuppdrag på gallringen eller slutavverkningen eller sälj skogen som rotpost. Det finns också andra sätt att jämna ut resultatet mellan åren, inte bara genom skogskonto och skogslikvid och räntefördelning. Man kan också investera i gödsling eller bygga en bättre skogsbilväg, dika en försumpad skog m.m. Hur är det då med de små maskiner, som används i skogsbruket, såsom terränghjuling, miniskotare, minilunnare snöskoter m.m. Terränghjuling (ATV) kan var en alternativ investering istället för en lantbrukstraktor med vinsch och bom i hydraullyften. Med terränghjulingen tar man sig lätt fram i inte alltför svår och brant skogsterräng. Den tar liten plats och med skogsvagn kan man köra fram till träden som är avverkade. Med vinsch kan man dra fram de stockar som ändå är svåra att nå. Risken för skador på träd och terräng är betydligt lägre än för skogskörning med lantbrukstraktor även för en ovan förare. För en s.k. utboskogsägare med mindre skogsareal och som vill vara självverksam kan terränghjulingen vara ett alternativ för att köra ut begränsade mängder virke från vindfällen och snöbrott, mindre gallringar och att köra hem lite brasved. Det är normalt lättare att lära sig köra terränghjuling med vagn än lantbrukstraktor med vagn. Terränghjulingen kan användas för andra transportsysslor på på gården, men kan inte helt ersätta en lantbrukstraktor. Det finns böcker och handledningar hur man planerar och utför skogsarbetet med terränghjuling, men man bör också gå kurser i detta. Det finns ytterligare utrustning att koppla till terränghjulingen, såsom driven boggievagn, griplastare, hydraulpaket m.m. Men då skenar kostnaderna för investeringarna iväg, så man bör nog fundera fler än en gång om man behöver denna utrustning och om investeringen är lönsam. Då är man också tillbaka i resonemanget, vad man skall göra på sin arbetstid och vad som måste göras på gården och i skogen. Om man nu vill bli ”halvproffs” i skogsarbete finns det då också andra alternativ, som nya eller begagnade miniskotare. I Norrlands skogar eller där man har stabilt vinterföre under några månader är drivning med snöskoter ett bra och lönsamt alternativ i själverksamhet. I inre Norrland är snöskotern lika vanlig på gårdarna som lantbrukstraktorn. Man bör ha en rejäl arbetsskoter för skogskörningen. Det finns liknande utrustning till snöskotern, som till terränghjulingen, men slädar istället för vagnar. Det finns också böcker och handledningar för hur man planerar och utför en snöskoterdrivningar. Särskilt skall man undvika branta uppförsbackar och hellre ta längre vägar, basvägar, för utkörningen.Det finns också minilunnare, som en självverksam främst kan använda i tidiga gallringar för att minimera skadorna av de större maskiner, som kör ut virket till avlägg. Genom att med minilunnaren föra ihop virket till ett glest stickvägsnät ökar man produktiviteten hos skotaren och minskar risken för skador avsevärt. Minilunnarna kan också användas för att lunna fram virke på korta avstånd till bilvägar och att föra ut timmer från fröträd, för att minska risken för skador på den uppkommande föryngringen. Minilunnaren ger små markskador och kan därför också användas i bestånd eller delar av bestånd, där marken är fuktig och när man inte kan utföra avverkningen på frusen mark. Tycker man om hästar, har tid att sköta dem och har utrymme och gräsproduktion på gården, så är hästen i skogen fortfarande ett alternativ. Men man skall vara medveten om hästen är inte som en maskin, som kan ställas undan när man kommer hem från arbetet utan måste tas om hand. Likaså är det på morgnarna att den behöver rykt och utfodring i god tid innan man selar och far till skogen och börjar arbetet. Det finns utrustning för att utföra alla typer körningsarbete i skogen och den finns att få tag på begagnat till rimliga priser. Det finns också böcker och handledningar för hur man tar hand och kör med häst i skogen, men man bör också gå kurser för att lära sig. I princip går det att köra med nästan alla typer av hästar, men de vanligaste skogshästarna är Nordsvenska hästen, Ardenner, Norsk fjordhäst. Det finns föreningar för nästan alla hästraser. I dessa träffas hästfolk och lär av varandra, går kurser mm. Det hålls också utställningar och man köper hästar av varandra. Föreningen Sveriges Hästkörare är en riksomfattande förening, där man kan vara medlem oberoende av vilken hästras man har eller tycker om, bara att man är intresserad av att använda hästen som arbetshäst. Den bildades av ett antal hästkarlar/skogskörare 1987 i Garpenberg i samband med ett forskningsprojekt på Sveriges Lantbruksuniversitet och kom då att heta Föreningen Skogshästen. Tanken från forskningsledningens sida var att ha en kanal att föra ut resultaten från projektet, som handlade om utveckling av metoder och redskap för körning i skogen. Skogens organisationer var inte intresserade av projektet och därför inte någon bra förmedlare av forskningsresultaten. När man nu ändrat namnet, så innebär det också att man markerar hästens användning i alla typer av arbete. De håller även kurser i hästkörning, oftast i samarbete med de tidigare nämnda hästrasföreningarna. På ATG.s anläggning Wången i Jämtland anordnas Yrkeshögskoleutbildning i brukskörning med häst och kuskutbildning. Det är också flera av de naturbruksgymnasier, som har häst på schemat, som också har delkurser om körning med häst, mestadels i skogen.